Brister på mikronäringsämnen i typisk västerländsk diet

Även om många hälsomyndigheter fortsätter att hävda att det är möjligt att få i sig alla nödvändiga näringsämnen med en ”balanserad och varierad diet” (1) finns det en snabbt växande mängd vetenskapliga studier som visar att stora grupper människor inte ens når upp till det minimum som fastställts som referensnivå för intag, och än mindre de optimala nivåerna för hälsa. Mikronäringsnivån (vitaminer, mineraler, etc.) har visat sig vara särskilt otillräcklig för grupper som de unga, äldre, veganer och personer med upptagningsproblem (2,3).

Många faktorer bidrar till ett minskat intag av mikronäringsämnen. Dessa inkluderar otillräcklig konsumtion av färsk frukt och grönsaker, hög konsumtion av raffinerad mat och halvfabrikat, dålig diet, lägre födoämnesintag pga av stillasittande livstil och olämpliga matlagningsmetoder. Dessutom; intensiv träning, stress, rökning och exponering för kemikalier belastar kroppen ytterligare och ökar behovet av olika mikronäringsämnen. Till exempel, en rökare behöver 4 gånger mer C-vitamin än RDI för att få samma nivå av C-vitamin i blodet som en icke-rökare (4).

Nationella enkäter om britiska kostvanor har visat att stora befolkningsminoriteter inte ens når målen som satts för Referensintag (RNIs) (5,6,7). För äldre är otillräckliga nivåer av vitamin D, magnesium, Vitamin K och koppar särskilt allvarliga.(9)

I en stor brittisk studie kring barns kostvanor mellan 4 och 18 år (8) visade det sig att den mest konsumerade födan var vitt bröd, godsaker, chips, kakor, potatis och choklad. Det visade sig också att pojkar åt fyra gånger mer kakor än grönsaker medan flickor åt fyra gånger mer sötsaker och choklad än grönsaker (räknat på intagen vikt). Samma studie visade också att 91% av flickorna mellan 4 och 6 inte nådde upp till RNI för Zink (ett viktigt mineral för immunsystemet). Bland flickor mellan 15 och 18 nådde 97% inte upp till RNI för magnesium, 73% nådde inte upp till RNI för Zink och 53% nådde inte upp till RNI (200 mikrogram) för folsyra, trots att studier visat att minst 400 mikrogram folyra bör intas för att undvika fosterskador (neuralrörsdefekter) (9).

Argumenten för kosttillskott
En snabbt växande mängd studier som publicerats i fack-granskade vetenskapliga tidskrifter visar att extra intag av kosttillskott kan förbättra individens allmänna näringsstatus, viktiga biomarkörer för hälsa samt reducera risken för kroniska sjukdomar. (11)

Däremot har många av de stora kliniska studier som utförts för att undersöka effekterna av kosttillskott bara undersökt en eller ett fåtal ämnen, ofta i låga doser. Dessa studier har troligen underskattat de positiva effekterna av kosttillskott, givet att många ämnen verkar synergistiskt (”1+1 = 5”).

En metastudie kring relationerna mellan vitaminintag och olika sjukdomar som publicerats 1996-2000 visade på ett samband mella låga nivåer av vitaminintag och olika kroniska sjukdomar, inklusive cancer, hjärtsjukdomar och benskörhet (10).

Författarna drog slutsatsen att många läkare kan vara omedvetna om födoämnens vitamininnehåll eller vara osäkra om vilka vitaminer de bör rekommendera sina patienter. Givet det nuvarande kunskapsläget kan det vara lämpligt att för de flesta vuxna att ta multivitaminpreparat som tillskott till sin diet. (11)

En studie som följde 11 178 personer mellan 67 och 105 års ålder 1984 – 1993 drog slutsatsen att dödsrisken minskade med 42% för de som tog högre doser av vitamin C och E. En randomiserad dubbelblind studie i 7 länder visade övertygande att kvinnor som tog tillskott på 400 mikrogram folsyra minskade risken att föda barn med neuralrörsdefekt med 72%.

En väldigt stor studie omfattade 88.756 sjuksköterskor som var cancerfria 1980, vilka rapporterade sina dietvanor och intag av vitamintillskott mellan 1980 – 1994. När man därefter studerade förekomsten av tarmcancer i gruppen visade det sig att långsikigt intag av folsyra (över 15 år) men inte kortare intag (under 4 år) av multivitaminer som innehöll folsyra minskade cancerrisken med en faktor fem (12).

I en epidemiologisk studie på 87.245 kvinnliga sjuksköterskor visade det sig – efter justering för ålder och rökning – att långsiktigt E-vitaminintag gav 9% reduktion av hjärtsjukdomar (13). Vitamin C (1000 mg /dag) och E (800 IU /dag) har visat sig avsevärt reducera utvecklingen av åderförkalkning (14).

I en klinisk interventionstudie (CHAOS) under 2002 på hjärtpatienter, gav tillskott av 800 IU av E-vitamin per dag i två år minskade frekvensen av hjärtattacker med 75% (15). Det har visats att långsiktig brister i mikronäringämnen ger skador på DNA liknande de man får från radiokativ strålning och att denna påfrestning troligen kan bidra till utvecklingen av cancer (16).

Referenser:
1. Statements made in the media, including by Sir John Krebs (Chair, Food Standards Agency), following release of the UK Expert Group on Vitamins and Minerals Draft Report on Upper Safe Levels of Vitamins and Minerals, 8 May 2003: see media references on NHS Online (http://www.nelh.nhs.uk/hth/vitamin_warning.asp)
2. Krebs-Smith SM, Cook A, Subar AF, Cleveland L, Friday J. US adults’ fruit and vegetable intakes, 1989 to 1991: a revised baseline for the Healthy People 2000 objective. Am J Public Health, 1995; 85 (12): 1623-9.
3. Krebs-Smith SM, Cleveland LE, Ballard-Barbash R, Cook DA, Kahle LL. Characterizing food intake patterns of American adults. Am J Clin Nutr, 1997; 65 (4 Suppl): 1264S-1268S.
4. Losonczy KG, Harris TB, Havlik RJ. Vitamin E and vitamin C supplement use and risk of all-cause and coronary heart disease mortality in older persons: the Established Populations for Epidemiologic Studies of the Elderly. Am J Clin Nutr, 1996; 64 (2): 190-6.
5. Gregory J, Foster K, Tyler H, Wiseman M. The Dietary and Nutritional Survey of British Adults. 1990. HMSO, London.
6. Bates CJ, Prentice A, Cole TJ, van der Pols JC, Doyle W, Finch S, Smithers G, Clarke PC. Micronutrients: highlights and research challenges from the 1994-5 National Diet and Nutrition Survey of people aged 65 years and over. Br J Nutr, 1999; 82 (1): 7-15.
7. Finch S, Doyle W, Lowe C, Bates CJ, Prentice A, Smithers G, Clarke PC. National Diet and Nutrition Survey: people aged 65 years and over. Volume 1: Report of the diet and nutrition survey. 1998. TSO, London.
8. Gregory JR, Lowe S, Bates CJ, Prentice A, Jackson LV, Smithers G, Wenlock R, Farron M. National Diet and Nutrition Survey: young people aged 4 to 18 years. Volume 1: Report of the diet and nutrition survey. 2000. TSO, London.
9. Wald MJ, Law MR, Morris JK, Wald GS. Quantifying the effect of folic acid. Lancet, 2001; 358: 2069-2073.
10. Fairfield KM, Fletcher RH. Vitamins for chronic disease prevention in adults: scientific review. JAMA, 2002; 287 (23): 3116-26.
11. MRC Vitamin Study Research Group. Prevention of neural tube defects: results of the Medical Research Council Vitamin Study. Lancet, 1991; 338 (8760): 131-7.
12. Giovannucci E, Stampfer MJ, Colditz GA, Hunter DJ, Fuchs C, Rosner BA, Speizer FE, Willett WC. Multivitamin use, folate, and colon cancer in women in the Nurses’ Health Study. Ann Intern Med. 1998; 129 (7): 517-24.
13. Stampfer MJ, Hennekens CH, Manson JE, Colditz GA, Rosner B, Willett WC. Vitamin E consumption and the risk of coronary disease in women. N Engl J Med, 1993; 328 (20): 1444-9.
14. Fang JC, Kinlay S, Beltrame J, Hikiti H, Wainstein M, Behrendt D, Suh J, Frei B, Mudge GH, Selwyn AP, Ganz P. Effect of vitamins E and C on progression of transplant-associated arteriosclerosis: a randomised trial. Lancet, 2002; 359 (9312): 1108-13.
15. Stephens NG, Parsons A, Schofield PM, Kelly F, Cheeseman K, Mitchinson MJ. Randomised controlled trial of vitamin E in patients with coronary disease: Cambridge Heart Antioxidant Study (CHAOS). Lancet. 1996; 347 (9004): 781-6.
16. Ames BN. Micronutrient deficiencies – A major cause of DNA damage. Ann New York Acad Sci, 1999; 889: 87-106.

Hitta de vitaminer och mineraler du behöver här!