(8/4-09) Min nära väninna ringde och sa att hon blivit diagnosticerad med cancer i underlivet. Vi är lika gamla, hon är mycket hälsosam och har alltid skött sig väl. Det var väl ett lika oväntat besked som att hon hade bestämt sig för att åka till månen. Jag blev chockad, lite som att botten går ur en. Fritt fall. Förstår hur hon har det då.

Nu sätter hon in en rad alternativa behandlingar för att rensa och stärka kroppen. Läkarna vet ju inte om det är farlig cancer eller inte, de är osäkra vill öppna o “titta” men hon avvaktar och går till läkare som gör funktionsmedicinska tester och prövar den vägen först. Det finns mycket att göra för att stärka den självläkande kraften.

Samma dag hon berättade detta så gjorde jag själv ett fritt fall. Åkte en vattenrutschbana som har en fallhöjd rakt ner motsvarande ett sjuvåningshus! Det var fritt fall vill jag lova. Jag var förstås lite rädd innan men hade bestämt mig, man måste utmana sig själv lite då och då för annars stelnar man och blir gammal.

Det värsta var att ta sig över kanten på den gula vattenruschbanan för sen gick det undan. Jag kom väl ner och klev lite omtumlad av. Inga säkerhetsbälten här som på Gröna Lunds attraktion utan man är ensam med tyngdkraften… Insåg att jag egentligen missat alltihop för jag hade blundat och varit orolig så jag var inte närvarande.

Så jag gjorde om det för att kunna vara närvarande hela tiden. Så jag andades lugnt och hade ögonen öppna och tittade när jag föll neråt ända tills vattnet sprutade hårt på mig vid landningen. Det var en helt annan sak! Men sen var jag nöjd med den upplevelsen.

Var på ett vattenland och åkte ALLA attraktionerna och det var så kul!!! Ingen hade velat följa med mig på detta “men det är ju för barn” men jag älskar sånt o då får man göra det. När jag var gift så brukar vi åka med hans son Daniel på vattenland många gånger och det är bara bäst! Finns inget roligare än att leka i och med vatten! Ja, nästan i vart fall.

Så jag uppmuntrar min väninna att slappna av med beskedet och ge sig tid att ha roligt. Det är hon själv helt inne på – att se rolig filmer och skratta mycket. Liksom många andra kvinnor har hon satt andra och andras behov före sig själv för mycket, och nu måste hon ändra det. Kriser och sjukdomar är lektioner, om man ser det som “vad behöver jag lära mig nu” så blir det en helt annan sak.

Dr Sanna Ehdins bloggSanna ord 2009