In action

(25/9-09) Oj vilken action det blev häromdagen. Jag satt i lugn o ro på landet långt ut på Värmdö i det underbara sommarhus (som jag lånar av vänner). Förstås var jag helt oanandes om vad som pågick i Stockholm den morgonen. Jag har slutat läsa tidning på morgonen (undviker negativa inflödet…), brukar läsa på nätet men inte denna morgon för jag skulle iväg tidigt för att föreläsa i Gävle.

Jag kör iväg i god tid vid halvnio på morgonen men stoppades snart av polisspärrar på vägen. Visste inte vad det gällde och försökte köra igenom, men det uppskattades INTE (av polisen) så jag fick vända. Enda vägen ut var alltså spärrad för Västbergarånarna adapterat bomb på helikopterplattan nära där jag bor. Några grannar sa att det fanns ingen annan väg ut så… Det var liksom helt osannolikt att det skulle kunna hända, och eftersom jag ställt in Gävle i februari pga sjukdom vägrade jag ställa in nu.

Så jag lyckades mha GPS ta mig förbi på små grusvägar som knappt fanns o ta bilfärjan till Waxholm, körde som XXX till Arlanda och klev på tåget till Gävle 2 min innan avgång… Puh! Vilken seger det kändes som. Jag bara vägrade ställa, och det visar ju verkligen vad det betyder när man bestämt sig för något fast andra säger att det inte går!

Det logiska hade varit att ha åkt hem, ringt o sagt att jag inte kunde komma fram och tagit en lugn dag i soliga, fina vädret. Men jag är så glad att jag följde min inre röst o vägrade ge upp, det blev en rolig och givande föreläsning hela em för Gävles kvinnliga företagare (och en handfull män). Det var en så härlig publik och det märks att de hade kommit en bra bit på väg med sig själva – vilket är mer givande för mig. Jag märker det överhuvudtaget när jag är ute och föreläser, att det hänt mycket med människor de senaste åren. Publiken är så vaken och med på ett helt annat sätt än för två år sedan.

I morgon lördag kör jag till Masesgården för att ha en veckas workshop om ”Visa kvinnans väg” och det ser jag fram emot. Det blir två timmar om dagen, och då kommer man i process när man får tid att bearbeta. Det ska bli mycket spännande, och jag lovar att berätta hur det blir! Ser fram emot att bo på härliga Masesgården en vecka.

Ha det gott!
Sanna