Vår främsta drivkraft

Vi har fått lära oss att det som styr människan är ”den själviska genen” och att drivkraften i evolutionen är enbart att ”den starkaste eller mest lämpade överlever.” Men det är inte hela sanningen, och det är även i många avseenden felaktigt. Tvärtom är det så att i den biologiska världen offrar sig enstaka individer för gruppens fortlevnad. Samt att hjälpsamhet ökar vårt välbefinnande och är avstressande.

Charles Darwin är mest känd för sin tes ”survival of the fittest” – men han formulerade även teorin om gruppselektion. Den visar hur den naturliga selektionen inverkar även på grupper, för i den biologiska världen ser vi att enskilda individer offrar sig för gruppens fortlevnad. Även om detta inte gynnar dem själva på kort sikt så gynnar det gruppen – och därmed de egna genernas fortlevnad – på lång sikt. Alltså har de ett självuppoffrande och oegennyttigt beteende.

Män drar ut på krig eller försvarar sin by och marken omkring, för att även om de själv stryker med så har de en chans att rädda sin avkomma till ett fortsatt liv. Alltså har de ett självuppoffrande och oegennyttigt beteende. Mot slutet av sin levnad menade Darwin själv att altruismen var den starkaste faktorn i evolutionen.

Altruism – kärleken till medmänniskorna – är ett naturligt inslag i människans utveckling och fortlevnad. Det som är långsiktigt bra för familjens och släktens fortlevnad behöver inte alltid vara det bästa för individen.

Altruism, sann människokärlek och att uppoffra sig för nästan, har gång på gång under evolutionen visat sig vara ett starkare överlevnadsdrag  än ”den starkaste överlever”. Faktum är att vi människor är gruppvarelser som behöver varandra, både för att överleva och för att må bra.

Det är också altruismen som gör att vi instinktivt rycker in och räddar en annan person – även om det riskerar vårt eget liv. Vi har det i oss och gör det som en reflex, som att kasta sig i vattnet för att rädda en drunknande person. Jag var med om en sådan situation när jag utan att tveka simmade ut i en stark ström för att rädda livet på en man som fått panik och höll på att drunkna. Först efteråt insåg jag hur nära det var att själv ha strukit med och blev då rädd, men när det hände var jag helt fokuserad på mannen i livsfara.

Altruism fyller en stor funktion

Den nya synen visar att altruismen – den självuppoffrande människokärleken – fyller stort ändamål i våra liv. Våra handlingar kan motiveras av värden, kärlek, omsorg och personliga bevekelsegrunder som sträcker sig långt utöver vad den traditionellt egoistiska synen vill förevisa. Kunskapen om detta är inte ny.

Att ge och att hjälpa fyller oss ofta med glädje och mening, och vi är biologiskt designade så att vi får en kick av endorfiner och hormoner som gör att vi mår bra av detta. Det är samma belöningssystem som verkar när vi har ansträngt oss, sprungit eller kramat om någon som vi tycker om. Sammanhållning, kärlek och gemenskap är viktiga beståndsdelar i det mänskliga psyket. Det är viktiga bitar nu för att kunna skapa ett annat, mänskligare samhälle.

Forskning har visat att människor som generellt uppvisar ett mer altruistiskt beteende tenderar att vara gladare och lever längre än de som inte är det. En studie följde 77 vuxna i åldern 18 till 44 under två veckor, och resultaten visade att de som hjälpt andra mer på en dag rapporterade högre nivåer av positiva känslor den dagen. Det var även skyddande mot stress (publicerat i Clinical Psychological Science 2015.)

Vi är så kopplade (wired) att när vi bryr oss om och gör gott för andra, så påverkas vår fysiologi på ett mycket positivt sätt”, säger neuroforskare James Doty, som grundat Stanford’s Center for Compassion and Altruism Research and Education.

Vi människor är känslovarelser, där kärleken är det främsta bränslet. Det är inte pengar eller materialism som är vår främsta drivkraft. Tvärtom visar mängder av forskning att materialism skapar ohälsa, dåligt mående och olycka. Vi önskar inte att vi köpt mer prylar eller tjänat mer pengar när vi ligger för döden, utan de människor vi älskar är det viktigaste då.

Vår fortsatta evolution är beroende av goda samarbeten, inte av hierarkiska (vertikala) strukturer med toppstyrning och konkurrens. Laterala samarbeten över gränserna är ledord för det nya. Det är nätverken i sidled som är de viktiga. Vi ser redan massa exempel på detta i exempelvis Sociala media.

Ett visst mått av egoism fyller givetvis en funktion, speciellt hos barn, i fråga om överlevnad. Men allt eftersom vi växer upp och mognar som människor förstår de flesta att livet handlar om ömsesidighet. Det är också genom detta agerande som vi höjer energin hos oss själva och varandra.

Altruism, människokärlek, är en viktigare överlevnadsmekanism än det själviska, survival of the fittest. Kärlek är människans kärnbränsle.

Sammanfattning: Altruism betyder sann människokärlek, och innebär att vi tänker minst lika mycket på andra som på oss själva. Det gör vi för att vi är gruppvarelser, och vi behöver och är beroende av varandra på ett djupare plan. Både för överlevnad men också för att må bra – både survive och thrive. Det kan låta främmande i den extremt individualistiska, på gränsen till narcissistiska värld som vi lever i nu, men gruppens överlevnad är på sikt viktigare än individens överlevnad. Forskning har dokumenterat det gång på gång. Och nu ser vi levande exempel på hur människor sluter upp för varandra i kärlek och gemenskap när svåra händelser inträffar.

Referenser:

 

 

 

0 Kommentarer

Lämna en kommentar

Want to join the discussion?
Feel free to contribute!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *