Hans Alfredsson, denna fantastiske humorgigant och kreatör är borta. Känner sorg och saknad, men också tacksamhet för allt han bjöd på. 

Humor befriar för skratt är förlösande. Att se och lyfta allt från större fenomen till vardagens trivialiteter till humor är en konst. Jag växte upp med Hasse Alfredsson, Lundaspexarens som sen erövrade allas hjärtan. Hasse Alfredsson och Tage Danielsson hade en egen stjärnstatus där jag växte upp, vid sidan om de stora ryska o franska författarna, opera, Freud & Jung, Bergmans filmer, månlandningar och allt annat som pågick.

I en auktoritärt präglad tid var det befriande och roligt att vuxna kunde driva med sig själva och sin “vuxenhet.” På gymnasiet härmade vi deras sketcher, och på julrevyn i 1a ring (15 år gammal) satte jag samman och framförde en monolog helt inspirerad av Hans Alfredsson. Utklädd till professor i rutig kostym, försök till stå-upp i vart fall. 😌

Foto Nationalmuseum

Hasse & Tage är oförglömliga. Stil, finess, stora hjärtan och intelligens. Så mycket godhet och skratt de bjöd på. Tack underbara män, nu gläder ni Änglarna tillsammans!

Isabella skrev på FB: “Hasse o Tages humor va vardagsnära o rolig. Idag är humorn inte snäll o trevlig längre på samma sätt.” Jag håller med. Den är inte inkluderande som det var på H&Ts tid, utan exkluderande – och tyvärr ofta elak… 😓

Denna lilla anekdot från slutet av Hans Alfredsons över 35 år gamla roman “En ond man” är talande:

Scenen är en grusväg nära fiskeläget Saltvik i Skåne, en sommardag i slutet av 1930-talet. Berättaren, som bara var en liten parvel då, hade hittat på rackartyg ihop en kamrat, men de hade blivit ertappade av sina föräldrar och bestraffade med stryk.

Nu skulle pojkarna hämnas. De beväpnade sig sålunda med ett försvarligt antal ekollon, som de sedan planterade i en lång rad, tvärsöver grusvägen.

Nästa år, säger kamraten, kommer dom jävlarna inte fram här. (😀)
Den optimismen är enastående, liksom Hans stora förmåga att även ta upp tunga ämnen med friskt humör. Inuti Hans Alfredson bodde alltid en liten, optimistisk pojke med fickorna fulla av ekollon!

Lyssna på Hasses träffsäkra monolog om politikernas dåliga verklighetsförankring, från “Under dubbelgöken“.

ev stavfel skyller jag på min dyslexi samt att jag tar ett såpabad så glasögonen immar igen. 

Dr Sanna Ehdins blogg