Kvinnors dolda aggressivitet

Jag har fått nog av aggressiva kvinnor. Som delar ut hugg, stick, backstabs och verbala snytingar som heter duga. Som baktalar och förtalar utan att ha en gnutta dåligt samvete.

Som berättar vad illa saker andra sagt om en – ”bara så du vet vad andra säger, men jag kommer inte tala illa om dig” – när effekten är precis den. Att sätta en på plats, man ska inte tro man är något d.v.s. försök inte vara mer än du är

Så skyller man på männen, att de är de aggressiva våldsverkarna. Man målar upp en bild av att det är männen som är bärare av problemet – för att de är aktiva aggressors. Som att det är männen som slår, hotar och ställer till med alla problem. Visst, det finns och syns för att tidningarna framhäver det dagligen. Den synliga, aktiva aggressiviteten finns och ska givetvis åtgärdas. Men det är inte min personliga erfarenhet.

Av alla de tiotusentals män jag interagerar med i vuxen ålder har inte någon lyft ett finger mot mig. Tvärtom har de varit raka, positiva, uppskattande och klara i sin kommunikation. Inget inlindat aggressivt, för de verkar inte vara rädda för sin aggressivitet utan kan uttrycka den och eventuell frustration. Efter tonårsåldern har absolut ingen tafsat på mig, d.v.s. ovälkommen beröring på otillbörlig plats. Jag fick en hel del smällar när jag ställde upp med ett damlag i herrarnas basketbollsserie på universitetet, men det är för att killar ogillar att förlora i sport mot kvinnor… Så det ingick liksom i spelet och handlade ju bara om att ta bollen och göra mål. Ingen, absolut ingen, fick mig att känna mig mindre värd. 🙂

Men om man skulle räkna in passiv aggressivitet, verbala avsnoppningar, inlindade insinuationer och direkta verbala elakheter så toppar kvinnor helt. Kvinnor dominerar och briljerar när det gäller verbala avhyvlingar, förminskningar och nedsättande kommentarer eller blickar. En del kan vara riktigt skickliga – och det är svårt att bemöta för de ler snällt eller går in i offerrollen…

Betänk att jag är kvinna här, och inte man. Jag undrar hur det är för er män…?

Den verbala attacken kan vara med en skalpells precision, och ofta går de kvinnor som gör så rakt på hjärtat – d.v.s. ens självkänsla. Men lika fullt de som försökt skada mig mest – är just kvinnor och i flera fall högutbildade.

Vad handlar det här om egentligen?

Jag vill poängtera att givetvis har jag många underbara väninnor och kollegor som aldrig skulle göra detta, det finns ett starkt systerskap och mycket gemenskap bland de kvinnor jag har nära mig och samarbetat eller samarbetar med.

Men nu är jag fruktansvärt trött på detta beteende efter att ha fått flera attacker senaste veckan. Lade två poster på sociala media för att få det ur mig. Det var ”Avundsjuka göder ens olycka, men den som gläds med andra är alltid lycklig!” och ”Det finns alltid de som vill trycka ner dig, så omge dig med de som både ser hela dig och hjälper att lyfta dig!

Nu vill jag lyfta frågan. Jag vill få kvinnor att börja äga sitt eget problem. Vilket jag tror bottnar i ett par saker:

  • Kvinnor jämför sig ofta omedvetet med ”den perfekta kvinnan” och sätter då höga ideal på sig själva och andra. Ideal som är svåra att leva sig upp till, varvid det är lätt att känna sig otillräcklig och misslyckad – vilket man då gärna projicerar ut på andra. D.v.s. man försöker göra andra personer till bärare av de känslor som man själv har. Alternativt förminskar andra kvinnor för att försöka verka större och bättre själv…
  • Kvinnor ser upp till män och lyfter män, men inte kvinnor utan snarare trycker de ner andra kvinnor.
  • Kvinnor jämför sig fortfarande med män, och då gäller det att hävda sig (kompetens eller utseende) så att man blir sedd och får bekräftelse av männen. För de är de normgivande i samhället…
  • Kvinnor jämför sig även med varandra, och då ska man inte avvika. Man ska se eller vara (tänka) så lika ut som möjligt, för avvikande är hotfullt. In i ledet.
  • Kvinnor använder dubbelt så många ord som män, alternativt talar dubbelt så länge. Det innebär väldigt mycket mer verbal träning, och det kan vara svårt att både få en syl i vädret och bli lyssnad på. Jag brukar få be om att bli lyssnad på – även av mina medsystrar alltså… 🙂 Jag ber om att få tala till punkt. I min värld är Tystnad ett honnörsord.

Jag har mött och arbetat med kvinnor på alla ställen och nivåer i samhället, och jag tror att detta är ett utbrett problem. Som tar mycket energi och kraft från för många kvinnor. Därför att nedtryckt ilska leder till bitterhet, vilket är en energisugare som ökar risken för utbrändhet och sjukdom. Och djup trötthet och/eller utbrändhet är mycket vanligt bland svenska kvinnor idag.

Lösningen är nog inte att börja visa massa ilska, därför att forskning visar att det bara förstärker ilskan – man blir inte av med den. Men att känna och erkänna ilskan inför sig själv är en mycket bra början. Att börja äga sitt problem, s.a.s. Det finns en mycket positiv kraft i att bara känna sin ilska, därför att ilskans energi kan bränna bort och transformera.

Medvetenhet & Mognad

Som jag ser det är lösningen Medvetenhet & Mognad. Att man ser på sina beteenden, och slutar upp att bli passivt aggressiv och angripa andra. Gör upp med sina egna inre krav, och kanske ser till att bli NÖJD, GLAD och TACKSAM för hur man har det. Sluta upp att jämföra sig med andra som har det ”bättre”. Slutar att ständigt vilja förbättra sig själv och alla ovetandes runtomkring.

Allt behöver inte vara på topp hela tiden från välmålade tånaglar till perfekt frisyr och fräscht ansikte. Det är en rent omänsklig uppgift att vara bästa mamman och samtidigt bolla ett spännande, kreativt och utmanande jobb. Det är kanske inte så konstigt att vi svenska kvinnor är mest stressade i Europa, och utbrändheten kommer vanligen efter det andra barnet fötts.

Jag tror att vi kvinnor driver oss själva till vansinne. 

När vi inte får tid att bara vara – och vara oss själva – mår vi dåligt. Vi har ett fysiskt behov av ha det mysigt och vara lekfulla och kanske sinnligt sensuella.  Det är så vi fyller på näring och batterierna. Utan det så blir det lätt små explosioner överallt. Det pyser över av missnöje i verbala attacker, passiv aggressivitet med mera. Och det drabbar på alla plan…

Det är dags för kvinnligheten att gå in i en mognare fas – och bära och ta ansvar för våra egna känslor och inte skvätta runt dem. Kanska sänka ribban, och pausa prestationerna. Vara nöjda med den vi är och njuta av hur oerhört fantastiskt det är att vara kvinna! ❤️

Jag älskar att vara kvinna, skulle inte för allt i världen byta det mot att vara man. Jag har förenklat mitt liv och skalat bort en massa ”måsten” som jag hade förr. För kvinnlighet definieras inte i välmålade tånaglar, rätta kläder, högklackat eller perfekt utseende (typ de photoshoppade Barbieansikten som blivit epidemiska).

Kvinnlighet definieras av den där orubbliga, härliga inre själsenergin som är underbar, varm, kärleksfull och näringsrik. Det är en urkraft man vill vara nära för att man mår så bra av den. Den lyfter, helar och stärker. Den ger vila, återhämtning, kraft och glädje.

Bejaka och var glad och stolt över din egen kvinnliga urkraft!

Vi kvinnor behöver ta mer tid att bara vara – och vara oss själva – för att ladda vår underbara kvinnliga urkraft.

Kvinnor – sluta hacka på varandra och ta tillbaka er egen kraft. Den är unik, fantastisk – men ni måste se den och odla den själva.

Uppvärdera den – genom att ge utrymme för den och bekräfta den hos andra kvinnor. Tänk så mycket rikare livet kan bli då!

Varför inte börja nu?

Dr. Sanna Ehdin

Författare till 15 hälso– och livsstilsböcker.

.

Sluta ilska – börja älska.

23 Kommentarer
  1. Monica Eriksson
    Monica Eriksson says:

    Tack Sanna!❤

    Så satte du ord på verkligheten!
    Tacksam o ödmjuk blir jag längs vägen med kvinnor som du.

    Monica❤

    Svara
  2. Martina
    Martina says:

    Vet hur det är att sticka ut och bli nedtryckt av just kvinnor. Delar helt din erfarenhet. Har också alltid blivit lyft av män med nedtryckt av kvinnorna för att jag är annorlunda och kör min egen grej. I gengälld försöker jag glädjas åt mina medsystrar å boosta andra kvinnor så mycket det går, just för att visa hur det borde vara. Kram <3

    Svara
  3. marina
    marina says:

    Tack för den läsningen . Så sant och riktigt om kvinnor. Varför trycker vi ner varandra istället för att vara ödmjuka!? Kramar

    Svara
  4. Johanna
    Johanna says:

    Del 1: Vad intressant att du lyfter det här! Får jag prova att be dig ta ett steg tillbaka till och fundera på en ännu större bild. Jag har också länge undrat varför en del kvinnor är så osolidariska med varandra och hur vi inte bara kan hålla varandra om ryggen och ge patriarkatet på pungen (eller eh nja men verkligen jobba fram en jämställdhet där ingen behöver känna sig missunnsam eller vid behov att hävda sig på andra).

    Svara
  5. Johanna
    Johanna says:

    Del 2: Vi kvinnor växer upp i ett patriarkalt samhälle, så är det tyvärr bara och har varit oerhört länge. Detta innebär att män och deras behov alltid sätts i första rummet. Kvinnor är sekunda och accepteras om de gör det som passar männen, detta och endast detta gör att kvinnor accepteras i samhället. Att vara snygg, att föda barn, att hålla rent om sig och laga mat, det blir kvinnors arena.

    Svara
  6. Johanna
    Johanna says:

    Del 3: Det senaste århundradet har det börjat gå att vara kvinna och köra efter manliga spelregler och att vara med i deras fält har blivit okej (jag tror att det är där du har lyckats Sanna! Det är oerhört viktigt att bevisa att kvinnor besitter samma intelligens och kompetens som män). Är det kanske här missunnsamheten föds?

    Svara
  7. Johanna
    Johanna says:

    Del 4: Att någon har tagit sig utanför ”sitt” spelfält och sluppit undan det ratrace som kvinnor än idag förväntas slänga sin tid (sina liv!!!) på kan det vara en orsak till missunnsamheten? På samma sätt som den som redan känner sig förtryckt så gärna vill förtrycka andra för att de inte ska vara ensamma i sitt elände. Lite funderingar jag har. Som kvinna i 30-årsåldern ser jag hur oerhört långt vi har kvar till riktig jämställdhet och hur mycket irritation och missnöjdhet detta leder till på både medverna och omedvetna plan. Det kan ju inte stå rätt till i samhället om en viss grupp av medborgarna börjar bränna ut sig i parti och minut.

    Svara
    • Dr. Sanna Ehdin
      Dr. Sanna Ehdin says:

      Ingen fara och tack för att du delar. Ja vi har en bit kvar, men jag menar att det kan gå mycket fort om vi kvinnor ändrar inställning och börjar uppskatta o stötta varandra som team-players – varför tror du männen lyckas, de gör just så. Att vi kvinnor taggar ner lite på de perfekta kraven skulle vi själva o männen må bra av, höga ideal är bra – men vi driver som sagt oss själva till vansinne. Alternativt projicerar ut saker. Jag menar att vi kvinnor behöver förlåta o försonas med allt som varit och helhjärtat börja om, det är så vi kan få en ny tid – skiftet som innerligt behövs. Ska blogga om det.

      Svara
  8. Anna
    Anna says:

    Min teori är att det delvis beror på att män och kvinnor inte är jämställda. Som i sin tur beror på att män inte gillar att förlora mot kvinnor. Och det gäller inte bara på basketplanen. Det gäller även i arbetslivet. Jag jobbar i ett team med bara killar. Många av dem har svårt att visa för mig att de är svaga eller dåliga på något. De flesta killar vill verka bättre än mig eftersom jag är tjej. Om tjejer vill avancera är det lättast att göra på bekostnad av en annan tjej. Jag har tidigare jobbat med tjejer och har många gånger blivit både paff, ledsen och mållös av de kommentarer jag fått. Kanske blir det bättre när män och kvinnor spelar i samma division och det är lika naturligt för män att förlora mot kvinnor som tvärtom.

    Svara
    • Dr. Sanna Ehdin
      Dr. Sanna Ehdin says:

      Bra tanke. Tror vi i Sverige har svårt överhuvudtaget att visa o erkänna svagheter. Det sitter i blodet o systemet. Vet inte varför – Vikingablodet? Jag kan villigt erkänna att jag haft samma, o fördelen är att man gör mer än man tror man kan. Fighting Spirit. Men ibland är det mkt bättre att be om hjälp…

      Svara
  9. Martina Ullenius
    Martina Ullenius says:

    Lite sten i glashus över det hela, kvinnor håll varandra om ryggen men inte ni som är ogina…kanske är just de negativa egenskaperna som du lyfter fram bara mänskliga och har varken med kvinnlighet eller manlighet att göra, utan är just bara en del av vår mentala skröplighet?

    Svara
    • Dr. Sanna Ehdin
      Dr. Sanna Ehdin says:

      Kan så vara men har bara upplevt detta beteende från kvinnor. Män säger det mer rakt fram så man kan möta det.

      Svara
      • Cillan
        Cillan says:

        Jag har upplevt detta i stor utsträckning från män. Det tisslas och tasslas, himlas med ögonen och man kör med öppen uteslutning av medlemmar i teamet. Tack och lov för kvinnorna i teamet som alltid backar upp varandra! Som HSP är det otroligt belastade att bevittna, de är riktiga energitjuvar…

        Svara
  10. Annika Sandin
    Annika Sandin says:

    Det finns både skitgubbar och skitkäringar. Punkt slut. Kör din egen grej och var stolt över dig själv.

    Svara
  11. Tina
    Tina says:

    Detta gäller både kvinnor och män.
    Det finns tre färger i livet.
    Vit, röd och svart.
    Vi kan också kalla det treenigheten.
    Livets mystik = uppmärksamma dem alla!
    Observera dem!
    Förena dem!
    Leva med dem i balans. <3
    Vit = Livsträdets 5 ingredienser (smälta samman helheten)
    Röd = Kärlekens kraft (grundfundament)
    Svart = Ditt livs utmaningar (Lösgör dina bojor)
    Hur blandar du livets bägare? (vad har övertaget om dig)

    Svara
  12. Marja
    Marja says:

    Intressant ämne. Tack för det. Jag är gift och haft en massa sk vänner som säger sig vara feminister. Många av dom har klippt kontakten med mej men är vänner med min man. Så funkar det med feministiska kvinnor – att utöva sin ideologi är svårt om inte rentav omöjligt

    Svara
  13. Camilla
    Camilla says:

    Tror som många redan påpekat. Oavsett man eller kvinna är vi styrda av de normer som råder i samhället. Det har lett till att kvinnor och män från första andetaget bekräftats på olika sätt och därmed utvecklat olika förhållningssätt. Men de största likheterna och skillnaderna är könsneutrala. För att förflytta sig ifrån att dela in kvinnor och män i etiketterade grupper tror jag det är effektivare om man fokuserar på beteenden och handlingar könsneutralt.
    Tack för intressant inlägg Sanna!

    Svara
  14. Linda
    Linda says:

    Bra sagt! Jag försöker leva så som du beskriver men det är lätt att bli bitsk. På kort sikt nästan ger det energi. Konstigt då det på kort sikt tar. Kan det vara en del av mekanismen bakom? Att det ger energi (på kort sikt). Teoretiskt är det lätt att veta hur man slutar och lär sig att komma ur dessa banor, men i verkligheten är det svårt. Då menar jag inte det uttalade och handlingar (det tycker jag är hyfsat lätt att bli av med) utan tankar i ens huvud. Hur många tänker inte mindre snälla tankar i huvudet om andra. Det är i huvudet det ändå startar. Tankar från en som faktiskt ändå är väldigt snäll men som inte är perfekt.

    Svara
    • Hanna - Team Sanna
      Hanna - Team Sanna says:

      Tack för din ärliga kommentar, Linda! Jag tror vi kan vara överens om att ingen är riktigt perfekt – vi är ju alla människor!
      Ha en riktigt fin dag,

      Hanna – Team Sanna

      Svara

Lämna en kommentar

Lämna gärna en kommentar!
Min blogg syftar till att inspirera dig som läsare till ett friskare och gladare liv. Kommentera och fråga gärna – men håll en vänlig och respektfull ton. Reklam undanbedes. Tack att du bidrar till mer hälsointresse! Happy Heart ♥

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *